bort bort bort
Lina här!
Jag har följt en blogg dem senaste 7 månaderna om en som heter Anna och hennes sjukdom, även hennes man och ett barn som heter Tilda. I lördags morgon reste anna till himmelen. Tragiskt vad cancer kan förstöra allt. Blir så lessen. Hennes blogg är http://annajansson73.blogspot.com/. Nu skriver hennes man och kommer fortsätta att göra det. Tycker det är så tråkigt och livet är så orättvist. Jag kanske bryr mig för mycket om andra men det är sån jag är! Gråter för andras skull.
Min morfar har varit borta i ett år,en månad och 3 dagar.. av en orättvis cancer. Saknar honom så sjukt mycket och det jobbigaste utav allt det är att jag inte har förstått att han är borta ännu, känns som han fortfarande finns där som om jag ska vakna upp och där står han mitt framför mig.När jag behövde hjälp med min dragkedja till jacken för någon månadsedan så tänkte jag " jag kan ringa morfar och fråga " men sen blev jag lessen när jag insåg att han var borta. Jag förstår inte varför jag inte har förstått att han är borta. På varje kalas " När kommer morfar?" En fruktansvärt pigg och glad människa på 66 år som tog hand om ett stort hus,barnbarnen,trädgården.. jobbet osv. En 66 åring i en 40årings kropp och allt började med att han var ute och piskade mattorna och det var då .. från den dagen som han hade ont i den armen och 1 månad efteråt hittade en cancer tumör på höger sida om halsen. Det ska inte hända. Cancer ska inte finnas. Jag är så stolt över honom att han kämpade in i det sista. Du är guld värd i mina ögon.
Jag vill bara vakna upp ur denna marddrömm och ha dig mitt framför mina ögon levande och dela din glädje, så som du gjorde hela tiden.
Nu har mormor flyttat till en stor lägenhet och lämnat huset. Senaste gången som jag var i huset är för ett år sedan och 4a månadersedan. Mormor bodde där i ett år helt ensam men jag var aldrig där. Jag ville inte vara där utan morfar. När det var kalas där sa jag att jag var sjuk för jag ville ha morfar där. Det är bara vid det tillfället som jag förstod att han var borta. Huset utan morfar, det går inte.
Jag klarade det inte och jag klarar det inte nu heller. Är inte stark nog att kunna förstå att han är borta föralltid, att han inte kommer att komma på min bal eller student,mitt bröllop,träffa mina barn osv. Jag får helt enkelt börja förstå att han är borta.. på riktigt....
Saknar honom så himla mycket. Du är bäst morfar <3
/Lina
